- ditt magplask i barnbassängen

"Tvätta tvätten" - en av mina favoritmoves. Här mitt i en ring under nollningen.

---

I Halmstad vaknar jag numera allt som oftast. Man har ställt om sig mot nya förutsättningar, nya förhoppningar, nya chanser och så vidare. Det är ändå händelserna i vardagen som jag tänker belysa i detta inlägg.

- Första dagen jag besökte det gym som jag numera tränar på skulle jag byta om, efter ett hårt pass (?). Allt gick väldigt bra och det var dags att dra på sig regnjackan, då det regnade, och gå hemåt. Men innan jag begav mig kände jag mig för i mina fickor av någon anledning. I en av fickorna drar jag upp en fin reklampenna. Jag studerar den och blir alldeles paff när jag ser texten på pennan. För med stora bokstäver står det "VIAGRA". Jag borrar ner pennan i all hast och lämnar omklädningsrummet, som lyckligtvis var tomt. Jag vill klargöra för läsarna att det är inget "läkemedel" (?) som jag använder mig av eller behöver använda. Tur i oturen var omklädningsrummet tomt när jag upptäckte det. Det hade ju varit mer pinsamt om man varit i en annan situation och dragit fram den pennan, exempelvis en dejt...

- Det är inte lätt när man flyttat hemifrån för första gången, men för mig har det gått rätt bra hittills. Andra kan ha det svårare. Jag brukar aldrig vakna på nätterna, men en natt vaknade jag vid tre av något oljud. Det stormade och regnade ute så jag trodde det var det, men snart insåg jag att det var min granne som knackade på dörren. Efter lite irritation gav jag till slut upp och gick öppnade. Där står min granne, som ser ganska onykter, och frågar om strömmen gått hos mig. Det hade den inte, utan jag upplyste honom om att det kanske var en propp som gått för honom. Efter jag fått förklarat för honom var proppskåpet satt beklagande han sig för att han var så full innan han frågade om jag hade någon extra propp, vilket jag inte hade. Därefter tackade han för sig och gick in till sig. Själv tycker jag det är rätt starkt av honom att på ett onyktert trevligt sätt knacka på vid tre på natten.

- Det tog inte lång tid, men nu har jag gjort det. Genom kristallklart arbete har jag lyckats att styra/äga upp dansgolven i Halmstad på ett snyggt och smickrande sätt. Mindre smickrande är det smeknamn jag dragit på mig här nere. I en viss falang blir man kallad för "Påven", ett smeknamn jag inte riktigt kan lyckas bära upp. Själv är man lite egenkär och därför gillar jag mitt namn ordentligt mycket!
   En sak till är klar. Det är två låtar som satt sig lite extra såhär långt i Halmstad. Nämligen Lars Berghagen - "En kväll i Juni" och Tommy Körberg - "Stad i ljus". 

- Ibland kan barn vara mycket roande. Härromdagen var jag inne och reklamerade min mobil. Medan jag väntade på en bänk att allt skulle bli klart ser jag en liten pojke studera mig. Sedan viskar han halvhögt "Han ser ut som han i Idol" och pekar på mig. Jag spricker upp i ett stort leende, medan mamman håller med pojken fast att hon inte tror det är det. Förhoppningsvis var det en positiv kommentar...

- Till sist. Jag hade lagom mycket tur när jag cyklade hem efter en utekväll inatt. I Halmstad är man på Polisen väldigt tydliga med cykelns lagar och bestämelser. Jag har cyklat lite på egen risk eftersom mitt ljus är ej fungerande på cykeln. Så när jag mötte en polisbil inatt trodde jag det var kört. Men polisen reagerade inte och jag cyklade nonchalant hem.

Nu blir säkert många bloggläsare förvånade. Det jag tänker på är att jag åter skriver i bloggen. Det känns som om det kommer mer och mer uppehåll, men så är det och det är tveksamt om jag har tid för bloggen i framtiden. MEN (!) på allmän begäran (eller ja, ett par stycken i alla fall) så försöker jag återuppta bloggen igen i mån av tid och kraft.

Då undrar den "oupplyste" varför tiden är knapp för en person som jag. Det är nog dags att berätta vad som skett sedan i början av detta år och varit anledningen till de färre och färre inläggen. 
   
Precis när 2009 startat åkte jag tillsammans med sju kompisar till Teneriffa och levde livet. Efter det var det dags för mig att återigen skrida in i skolans underbara (?) värld. Jag hade nämligen bestämt mig för att plugga upp ett par kurser, där betyget inte överensstämde med mina kunskaper. Det skulle också visa sig bli bra när sommaren närmade sig med betygshöjningar i fyra av fem kurser. Samtidigt som man studerade på Komvux jobbade jag en del, agerade tränare samt spelade fotboll själv. Det blev väldigt tufft med så många bollar i luften och tyvärr blev min fritid knapp. På sommaren kunde jag andas ut med och kunde njuta en hel del. Mitt i sommaren kom så beskedet. En sen kväll när man egentligen skulle lagt sig för länge sedan vågade jag slutligen gå in på studera.nu och se mitt antagningsbesked. Det visade sig att jag blivit antagen till Idrottsvetenskapliga programmet (180 hp) i Halmstad!

Den natten blev jobbig och det blev mer än en tår som fälldes då jag tänkte på allt som jag kommer sakna om jag valde att studera i Halmstad. Men när man väl hade gjort det så kunde jag se vilka chanser detta öppnade för mig och såklart tackade jag ja. 

Efter att ha fått tag i lägenhet, deltagit i nollning och lärt känna massa människor från hela landet så har det börjat bra för mig i Halmstad och jag trivs som handen i handsken. Såklart saknar man mycket från förr och alla vänner, men där hoppas jag kunna behålla kontakten. Det betyder mycket!

Inom kort kan ni nog få reda på lite mer om enskilda händelser som skett här i Halmstad. Men så länge får ni nöja er med detta inlägg.