Drömmar om Borås Arena
När jag var junior och fortfarande spelade i min älskade klubb, Ljungskile SK, skulle mitt lag möta Elfsborg på Borås Arena. Dock utan mig. Det var sista året som junior och vår trupp var riktigt bred och riktigt bra, så det var ingen överaskelse att jag inte skulle få spela. Men tankarna gick till spelarna som spelade. Den storheten att få möjlighet att spela på en riktig arena, med allt var det betydde.
Året där på, 2007, skulle LSK:s a-lag möta Norrby på Borås Arena i en träningsmatch inför säsongsstarten. Jag och några andra kompisar åkte med. Huvudorsaken var att besöka Borås Arena. En trevlig tripp, där man fick se sina hjältar vinna med 2-0 i mars-solen.
Ett halvår senare, i September, halkar jag in på ett bananskal och bestämmer mig för att hjälpa till som ledare i LSK:s TipsElitlag. Egentligen skulle jag först avsluta min egen säsong i Herrestads AIF hade jag tänkt, men då det var lite med folk så ville mina ledarkollegor att jag körde en av minibussarna ner till U21-matchen mellan Elfsborg och LSK. Jag kände lite oro då jag aldrig kört minibuss innan. Sedan tyckte jag det var stort att få komma in i själva hjärtat av Borås Arena.
Dagen innan matchen ringer en av ledarna till mig. "Du, Povel. Kan du ta med dig fotbollsskor och benskydd för antagligen kommer du få spela". Jag blev helt häpen! "Ska jag spela på Borås Arena?!"
Matchdagen kom! Vi packade in oss i en minibuss och jag satte mig nervöst vid ratten. Direkt fick jag kärringstopp! Men som tur var uppmuntrades jag när jag hörde att Jörgen Wålemark svurit sig hes en annan gång när han skulle köra samma minibuss. Vi hade väldigt bråttom, så det var "plattan i mattan" under hela färden. Efter att nästan ha krockat minst två gånger anlände vid till Borås Arena.
Vi kom in i omklädningsrummet, som var en väldig kontrast mot de omklädningsrum man var vana vid. Det var nämligen väldigt stort, var mer utrustad likt ett hotellrum än ett omklädningsrum. Där fanns bland annat ett kylskåp och omklädningsrummet var dessutom väl designat. Man grävde fram sina matchkläder och satte på sig tröjan med nummer 25 på ryggen. Sedan gick man genom spelargången och genom spelartunneln. Allt kändes så stort! Även om det inte satt mer än 74 stycken, så tyckte man ändå det var mäktigt att få gå ut. Jag sprang ut och värme upp med övriga laget. Man blev mäkta imponerad av konstgräset, som jag brukar ogilla då det är mer som att spela inomhus. Men så var inte underlaget på Borås Arena.
Matchen drog igång, efter att man vattnat konstgräset några minuter innan matchstart. Allt för att få spelet att gå snabbare. Jag intog min plats på bänken och började massera in min vad som inte var helt fräsch. Vårt b-betonade lag hängde inte alls med Elfsborg och i halvtid stod det redan 3-0. Jag gick ut på planen och sköt några skott på mål. Man kände sig inte dåligt belåten när man sprang omkring där.
Andra halvlek började och efter några minuter blev jag ombed att värma upp. Det dröjde inte länge förrän jag fick hoppa in som vänstermittfältare. Jag var inte alls bitter att vi låg under. Bara otroligt laddad och med ett stort självförtroende! Jag kom riktigt bra in i matchen och fick igång alla andra med. Efter halva andra halvlek lossnar min sula från skon och jag signalerar att jag måste byta. Men istället kastar man en sko till mig, så jag får spela med två olika sorters skor. Jag sköter mig riktigt bra, trots det otroliga tempot. Så här i efterhand var det nog det bästa matchen jag gjorde den säsongen. Fast tröttheten gör sig påmind i slutet av matchen och jag orkar inte hänga med Viktor Adebahr som springer förbi mig och trycker dit en volley till slutresultatet 4-0.
Efter matchen hade Elfsborg ställt in ett flak med Ramlösa i kylen. Otroligt gott var det och så missnöjd var man ändå inte. Jag var istället otroligt nöjd!