You had something in your eyes

Mer jubel för Erik Lund 2009?

För drygt sex år sedan spelade jag med mitt kära LSK mot ärkerivalen Oddevold. Matcherna mot Oddevold brukar präglas av mycket kamp, vilja och hårt spel. En bit in i matcherna trycker jag till allt vad jag har och se bollen gå in. Precis när jag ser att bollen passera mållinjen vänder jag mig om. Allt är som i slow-motion. Jag ser mina lagkompisar storma fram till mig. Men jag ser framförallt en. Erik Lund. Eriks ansiktsuttryck och speciellt ögonen brinner! Det ser mer ut som om han är förbannad än glad, men det är ett ansikte och ögon som är fulla av vilja. De ögonen glömmer jag aldrig! 

Detta är det starkaste minne jag har av Erik, trots att det finns en hel del. Samma år debuterade han för Ljungskile a-lag, för att nästa sommar åka över till Birmingham (England) för att testa lyckan i Aston Villa. Förra sommaren var han tillbaka i Sverige, men då i IFK Göteborg. Där blev han ordinarie och blev senare uttagen till U21-landslaget. Man blir oerhört stolt över honom, men såklart hade man gärna varit i hans sits själv.

Imorgon spelar han i den avgörande matchen om vilket lag som vinner SM-guldet i fotboll. Det är såklart en otroligt viktigt match. Det gör det inte sig sämre av att det är Blåvitt som möter AIK. Det kommer finnas hat både på och utanför planen samt två starka viljor. Om någon i Göteborg avgör imorgon kanske man kan få se de ögonen igen.

Fotnot: Jag hoppas ingen ifrågasätter min sexuella läggning efter detta. Jag är fortfarande ENDAST intresserad av kvinnor!

I party with my pain!

Då har man genomfört sin första tenta. För mer än en vecka sedan satt man och flåsade i lägenheten och försökte komma på något smart att skriva. Det värsta av allt var att tiden rann iväg och det gjorde inte mina fingrar på tangenterna. Istället kände jag mig väldigt okoncentrerad och otaggad, men när det väl kom till kritan fick man till slut ihop något som fick duga. Men det tog sin tid, kraft och ork. Sista kvällen/natten blev det till att sitta uppe till tre och sedan gå upp tidigt inlämningsdagen för att slutföra arbetet. Övertröttheten låg djupt i mina ögon när jag bestämde mig för att efter inlämningen gå för att spela lite fotboll med klassen. Det märktes att man inte var riktigt "där". Det värsta var i slutet när man försökte sig på en
Vasquez, dock misslyckades jag ordentligt! Jag missade nämligen bollen totalt och istället fastnade knät i stödjebenet samtidigt som övriga benet fortsatte framåt. Jag slog knut på mig själv och alla, inklusive jag, vek sig av skratt! När skrattet dog kände jag hur knäet som fastnade hade fått sig en ordentlig törn och det gjorde jätteont...

När man sedan går för att byta om märker man hur mitt skåp, med alla mina saker, är insparkat. Mina lustiga klasskompisar kommer sedan och tror att jag öppnat skåpet åt fel håll. Men när de väl vet hur det står till ändras deras miner. Det lyckligaste i denna situationen är att jag har sådan otrolig tur att inget är stulet eller taget. Frågan är om de ville jäklas, avbröt försöket eller inte hittade mina värdesaker... 
På kvällen blev det en otrolig fest även om tröttheten fanns med. Tröttheten drog såklart ner på kvällens bravader. Men ändå lyckades jag rätt bra på dansgolvet på Mårtenssons som hade "Superfredag". En riktigt bra kväll blev det.

När det var dags för hemgång vaknar mitt onda knä och jag får halta sista biten hem. När man vaknar upp nästa dag har man ont i huvudet och vrålont i knäet samt illamående. Summan av kademumman så tar tentor stora krafter på en och att man får vara lite mer tidigt ute nästa gång.