- ditt magplask i barnbassängen

För drygt sex år sedan spelade jag med mitt kära LSK mot ärkerivalen Oddevold. Matcherna mot Oddevold brukar präglas av mycket kamp, vilja och hårt spel. En bit in i matcherna trycker jag till allt vad jag har och se bollen gå in. Precis när jag ser att bollen passera mållinjen vänder jag mig om. Allt är som i slow-motion. Jag ser mina lagkompisar storma fram till mig. Men jag ser framförallt en. Erik Lund. Eriks ansiktsuttryck och speciellt ögonen brinner! Det ser mer ut som om han är förbannad än glad, men det är ett ansikte och ögon som är fulla av vilja. De ögonen glömmer jag aldrig! 

Detta är det starkaste minne jag har av Erik, trots att det finns en hel del. Samma år debuterade han för Ljungskile a-lag, för att nästa sommar åka över till Birmingham (England) för att testa lyckan i Aston Villa. Förra sommaren var han tillbaka i Sverige, men då i IFK Göteborg. Där blev han ordinarie och blev senare uttagen till U21-landslaget. Man blir oerhört stolt över honom, men såklart hade man gärna varit i hans sits själv.

Imorgon spelar han i den avgörande matchen om vilket lag som vinner SM-guldet i fotboll. Det är såklart en otroligt viktigt match. Det gör det inte sig sämre av att det är Blåvitt som möter AIK. Det kommer finnas hat både på och utanför planen samt två starka viljor. Om någon i Göteborg avgör imorgon kanske man kan få se de ögonen igen.

Fotnot: Jag hoppas ingen ifrågasätter min sexuella läggning efter detta. Jag är fortfarande ENDAST intresserad av kvinnor!