- ditt magplask i barnbassängen

Det börjar närma sig studenttider, om det inte redan är det eller har varit det, på vissa håll. Själv är det snart ett år sedan man själv stod där i rampljuset och mådde bättre än bäst! Det var ändå en fin tid, men nu när man ser andra ta studenten och leva som kungligheter så är det inte långt ifrån att tårarna börjar falla.
Tanken slår en gång på gång: "Kan jag inte göra om detta?". Men det självklara och sorgliga svaret är ju "nej, tyvärr!". Att beskriva hur bra min student var är nog omöjligt, för det kan bara jag känna hur jag upplevde det.

Om man ändå tänker på studenten så är det väldigt uppstramat och allt ska verkligen bli perfekt! Då man tänker på det så kan det egentligen bara gå fel, när allt bara inte får gå fel. Om man får spekulera i det så kan en helt misslyckad student se ut så här:

Man kliver upp alldeles försent, för man har tappat mobilen på gårdagens vilda "för-partajande". När man väl masat sig upp ur sängen och verkligen inser hur lite tid man har på sig tar man på sig den den skrynkliga skjortan/klänningen (som man glömt att stryka).
   Efter det går man in i badrummet och verkligen ser hur bakfull man ser ut. Man fräschar ändå upp sig med en snabb kalldusch, eftersom varmvattnet inte fungerar. När man kommer ut upptäcker man att man glömt tvätta sig på vissa ställen, men tiden springer iväg och man hinner inte åtgärda "felen". Man sätter istället igång med tandborstningen, men det illa är att man spiller Bamse-tandkräm på skjortan. Man försöker så gott det går att få bort det mesta, men allt går inte bort. Man suckar ut och går vidare till håret.

Paniken börjar komma och man tar för mycket olika medel i håret (och ev. sminkar sig för mycket), därför slutar det med en "bad hair-day". Man får trots allt nöja sig till slut och springer för att få med sig alkoholhaltiga drycker till champagne-frukosten.
   När man väl kommer fram, ytterst svettig, hittar man först inte sin klass och när man väl gör det så hör man att hela klassen ska gå till skolan för avslutningen. Dessutom kommer man på att man glömt sin studentmössa hemma. Utanför skolan brister humöret och man slängar sina flaskor i marken, varpå lärare ser det och anser att man är för onykter för att gå in i skolan. Istället får man vara instängd i ett stekhett lärarrum i flera timmar. När man, helt färdig, kommer ut därifrån är det för själva utsläppet. Alla tjuter och är fullständigt galna. Alla rusar ut till sina familjer, själv försöker man hitta familjen, släkt och vänner i folkhavet. Man är helt vilsen och tummlar bara runt, men det går bara inte att hitta de. Tiden går utan att man hittar de och man är tvungen att ge upp och istället får man ställa sig i studentmarschen för att tåga ner mot sta'n. På vägen hejar alla glatt till studenterna som personerna känner. Fast själv känner man inte igen en människa. 

Väl nere på torget försöker man hitta sin färdkost som ska ta en hem. Även här är det omöjligt att hitta rätt. Därför söker man lyckan hos en klasskompis, som egentligen man inte umgås alls med. Men man får ändå åka med i hans/hennes gamla bil. Kön av bilar är lång och det tar lång tid innan man kommer ut. När man väl gör det, hinner man inte längre än 50 meter förrän bilen får motorstopp. Man sitter där i bilen och alla som åker förbi kollar lite snett på en. Till slut kommer man hem och där väntar familjen, som har misslyckats med allt vad som heter mat. Man har även fått telefonsamtal från en mängd olika släktmedlemmar som har haft olika anledningar att inte komma denna dag. De enda från släkten som kommit är gammel-farmor och en hög med okända figurer. Efter att man lugnat ner sig en dryg halvtimma, kommer en väldigt berusad man ner från ovanvåningen. Tydligen ska han vara en kusin. Vid nästa anblick ser man att han dricker rödvin ur studentmössan, som numera inte är den vitaste man sett.

När familjen äntligen fått iordning någon mat, en fryspizza, och man ätit är förhoppningarna stora att man i alla fall ska få en bra kväll. På kvällskvisten går man över till grannen som har massvis med folk där. Man trängs där och det dröjer inte länge förrän man står för nära poolen och råkar bli iknuffad. Blöt och förbannad till tusen vandrar man in mot sta'n med sikte på krogen. När man väl kommer fram till krogen är det först en väldig kö och när man köat i flera timmar kommer man till slut fram till vakten. Vakten kollar på en och med grov stämma säger han "Det är fullt!". Man ger upp och går hem och lägger sig.

Plötsligt vaknar man upp av ett tjutande. Det är alarmet som ringer! "Vilken mardröm!" Studentdagen har kommit.

Till alla framtida studenter: slappna av, njut och tänk inte så mycket efter! Det är denna dagen som är Er!