- ditt magplask i barnbassängen

" Lilla jävla Ljungskile straffade oss så hårt.
Lilla jävla Ljungskile gjorde det så bra.
Lilla jävla Ljungskile löste det stort."

Citatet är hämtat från IFK Göteborgs spelaren Pontus Wernblom, som har en blogg på GP:s hemsida,

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=663&a=416860.

För den icke sportintresserade, såsom de som inte är fotbollsälskare, så kan jag tala om att lilla jävla Ljungskile SK slog 2007 års Svenska mästare i fotboll, IFK Göteborg med 2-1 för en dryg vecka sedan. "Vadå?" tänker man "Det är väl inte så stort att vinna en match med uddamålet?". 
Då kan jag tala om för den icke pålästa att det är stort, det är riktigt stort! Innan matchen mot Ljungskile hade man varit obesegrade i 20 raka Allsvenska matcher och dessutom hade man inte släppt in något mål på de tre senaste matcherna. Om man ska vräcka på med ännu mer argument kan man säga att Ljungskile som ort har drygt 3500 invånare och klubben har en ekonomisk omsättning som är Allsvenskan minsta. Men nog om argument. Nu till själva upplevelsen!

Klockan hade tickat fram mot kvart i sex. Alltså mer än en timma till matchstart. Så tidigt hade jag aldrig varit inne på arenan tidigare inför en match. Innan promenaden till Starke Arvid hade vi hällt i oss ett par bägare för att vara i en härlig "harmoni". På plats på arenan var det redan oväntat mycket folk, så vi började direkt med att förbereda dagens TIFO. Jag blev rätt snart klar med mina uppgifter och "vaktade" min plats. 45 minuter innan match kommer två Blåvitt-fans gåendes, den ena hjälper den andra fram då det intagits lite väl mycket alkohol av den andra. Några meter innan de ska passera mig lägger han som mår mest dåligt en ordentlig "pizza" och går sedan förbi mig och någon meter ifrån mig lägger han en till. Det gäller att ladda "lagom", men rutin kommer så småningom!

Matchstart närmar sig och när lagen går in startar det största LSK-TIFO:t någonsin. Jag själv står med en av de jättestora flaggorna och jag får motvilligt erkänna att jag inte var speciellt bra för dagen. När det var klart sätter jag fart upp mot klacken, och det var verkligen inte lätt. Efter mycket kämpande och flörtanden för att komma förbi trycker jag mig in på en okej plats. Jag hinner inte "bosätta" mig speciellt länge förrän LSK överaskande tar ledningen. Alla blir helt galna, inklusive mig själv! Alla gapar och lyckan är total! Ingen tror det är sant... Dessvärre skulle det komma en kvittering också, vilket tystnar LSK-klacken något. I andra halvlek låser LSK bortalagets spel helt och i mitten av halvleken exploderar halva arenan i ett glädjevrål! LSK tar ledningen framför Blåvitt-klacken. Jag faller tre-fyra rader ner det är helt galet bara!

LSK håller ut och vinner matchen och klacken nynnar på "Seven nation army" och spelarna kommer dansandes och sjungandes mot publiken och tackar oss. Vi stannar kvar länge på arenan och sjunger och till slut kommer spelarna ut på arenan igen för nedjoggning och då kommer klacken ner mot staketet, fortfarande sjungande och spelarna tackar oss flera gånger och är hur glada som helst.

Så här i efterhand kan man se tillbaka på en kväll där något riktigt stort hände. En obeskrivlig känsla som bara blir bättre och bättre ju mer man tänker tillbaka på den här kvällen.
Nytt publikrekord (7128 personer), gott vårväder och en vinst mot IFK Göteborg - kan det bli bättre? Knappast!